Ikäll går sista passet av stapeln. Fortsätter jag jobba i det här tempot kommer jag kunna spara mina mammadagar hur länge som helst! (läs: tills han är 8...)
Imorgon bär det av till norr!
Jippi! Lite mer ytor för Liten att röra sig på... (nej, inget kalfjäll eller liknande, bara ett större hus)
Pappa fyller 60 på onsdag, och så ska vi vara där.
Vet dock inte hur något eventuellt firande kommer att se ut, men det löser vi.
Min kära far hade nämligen en hejdundrande 50-årsdag, då blommorna kom i fulla taxibilar, hahah! Önskar det varit mobilbloggens tid, för ett par svängar den kvällen kom taxibilar upprullandes till festlokalen, och ut ramlade.... bara blommor! Galet mycket.
Så, fadern har nu istället hänvisat till den kvällen, och avsagt ett firande. Så, middag med familjen och släktingar står mer på tapeten.
Dock, måste det nu komma lite bitterhet i detta inlägg. Ett inlägg angående val... inte presidentval, inte valfiske, eller så... utan bara val för familjen.
Vi VÄLJER att åka upp denna födelsedag.
För att det är familjen.
Vet inte om det är någon som egentligen läser denna blogg... men... nu har ni valt att inte bete er som familj på 1 begravning, ett antal mindre födelsedagar, samt min sons 1:a (!!!!!!!!) och nu, ett par dagar efter fars dag (hur många pappor har ni kvar i bekantskapen...?!) en 60årsdag.
Det kanske kan verka som ett starkt val av er- visst, fortsätt tro det! Övertyga er själva...!
MEN, med risk för att mina 6 månader kommer att börja räknas om... vilket de absolut kan få göra, så vill jag bara göra er medvetna på att detta finns kvar. ALLTID!
Hur fan förklarar ni för ERA söner... var tog den lilla kusinen vägen?
Jag hoppas verkligen att ni tar hand om dem och er själva!
För vem har ni som ni kan ringa OM något någonsin händer.
Fick inte motorcykelolyckan er att tänka i DOM banorna???
Så, en helvetes massa bitterhet publicerat!
Varsågod!
Och i BÄSTA fall... ja, då kommer en reaktion. I annat fall, ja... skit samma!
And they lived happily ever after... eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bra skrivet gumman!!
Håller helt med dig, man har bara EN pappa och vadän som skett, hänt osv så har man fortfarande EN pappa!!
Som barn tycks man kanske glömma bort det ibland!!
Likväl som att barn kan göra bort sig något fatalt mycket under sin uppväxt så kan även föräldrar. Skillnaden verkar vara att föräldrar fortsätter ÄLSKA sina barn ovillkorslöst medans barn anser sig ha rätten att "glömma" sina föräldrar.
Hoppas verkligen att delar av familjen tar sig i kragen och tänker på alla de stunder han verkligen funnits för dom!!!
Tar sig i kragen och tillåter V att ha kusiner, farbröder, morbröder, fastrar, mostrar och farföräldrar och de viktigaste att du har en syster!!
Massa kramar
Skicka en kommentar