jag orkar ta mig fan inte mer...

Var hos MVC idag.

Järnvärdet USELT.

kan förklara tröttheten kanske. Och den totala deppigheten.

Tror inte att de i min närhet kanske riktigt förstår hur fruktansvärt trött jag är.

Hur fruktansvärt provocerande jag tycker det är att ta beslut... ALLA beslut känns det som.

Visst, det är väl inte det, men jag vill inte vara den som behöver eller ska bestämma om eller när eller vad vi ska äta.

Om eller vad eller när ni ska åka..

Nej, låt mig bara få dra täcket över huvudet ett par dagar.

Överraska mig.

MEN inte med saker som kostar, det säger jag inte.

Men en kopp kaffe efter en sovmorgon utan dörrknackning och gråt utanför.

En kram och ett -Hur mår du idag då?

Inte brev från folk som vill ha pengar vi inte har.

Inte planer om något projekt.

Jag orkar ju för fan inte ens upp ur sängen egentligen.

SNÄLLA, se det...

Låt mig få en dag utan tårarna i halsgropen eller tröttheten som ett irritationsmoment.

Jag vill inte vara så här, jag vill kunna njuta av er båda, av er alla tre...

Men just nu orkar jag inte...