Drömde en natt...

...att försvunna syster skulle få tvillingar.
1 april var det beräknat, och hon ringde mig för att berätta det.
Berätta och gråta.

Tänk om något sådan skulle hända.
Vad mycket som finns att berätta. Som vi gläds åt, lever för, men som ni ger blanka fan i.

Men i värsta fall så får vi väl bara acceptera att andra människors handlingar kan påverka ditt eget liv så.
Eller är det min okunnighet?
Som skulle vara någon form av välsignelse?

I helvete heller