Uppdateringsfrekvensen är inte så hög...

Dagarna rullar på.
Den nya lilla prinsessan, ja, hon blev ju en prinsessa trots att jag tänkt tidigare att det känns så kitchigt att kalla henne för det, har hunnit bli 15 dagar!

Älskar det här nya livet.
Att, visserligen, sitta fast i soffan lite igen..., men att få möta små mörka ögon som ligger och plirar. Att få lära sig tolka en ny kropps språk, att försöka förstå henne...
Och att känna en viss tillfredsställelse då man lärt sig henne, att kunna hjälpa till. Att kunna få denna lilla individ att känna trygghet, att hon vet att någon lyssnar och ser henne.

Igår kom även ett brev hem... en dagisplats till lilleman...
Som vi nu funderar på att acceptera.
Föräldrakooperativ i Brunn, en bit hemifrån...
Tanken är att Liten kanske ska få gå där ett par timmar i veckan.
Han har nog inte så roligt när mamma och syster sitter i soffan och äter....igen!
Vi gör ett försök och ser hur det går.